thewarpig

Så får ni här en vacker låt på temat. Chances are you might cry upon listening though.

Jag har förövrigt haft en, what's the word now again, just det, förjävla trevlig helg. Jag har varit fri från läxor, solen har skinit och jag har äntligen kunnat ta igen lite umgänge. Inte för att vara sån men, fan, mycket mer behöver man ju inte här i världen.

Förutom nya skor då, ta da:

Veckan som väntar kommer förövrigt också att bli en förjävla trevlig sådan. Brace yourselves, för nu börjar studentmottagningarna.

Detta sade då min far nyss när jag med stor fasa upptäckte ett kryp som kaxigt nog hade våldgästat mitt rum. Ja, nu är det allt sommar, när fönstret står på vid gavel för jämnan och krypen letar sig in.

Och jag skulle hemskt gärna vilja gå ned till bryggan och lyssna till fiskmåsarna och ta igen lite umgänge MEN jag har en essä att skriva som ska in ikväll.

Men sommaren finns väl kvar, världen finns väl kvar.

Det är annars något jag brukar oroa mig för ganska ofta, att ingenting ska finnas kvar. Som när man är lite inkognito och frånvarande ett tag, kanske att man är ledsen, stressad eller upptagen, och så känns det som om man hinner gå miste om så mycket och bli bortglömd. Vänskaper och sommaren tar slut, och kvar står du med händerna i fickorna, tänker "Jaha" och sparkar på lite grus. Kanske vill du också mumla "Förlåt" under din andedräkt. Förlåt för att du inte orkade, för att du inte kunde ta vara på allt innan det försvann.

Men det händer ju inte. Världen försvinner inte, du blir inte bortglömd. Du går inte miste om allt kul. Så kan vi inte sluta ha ångest över det nu?

(Lyssnar på sorglig jävla musik, föranleder alltid självrannsakan, gawd.)

DET GÅR SÅ HIMLA BRA!

Nej.

Det är dessutom underligt många fel i min matteboks facit, STÖRIGT.

Men alltså ni vet, min mamma fick mig när hon var 36 år gammal, japp, så det är alltså mycket möjligt att jag har just a hint of Downs Syndrome. Det skulle förklara mycket.

Dessutom så har jag funnit den jättebra hemsidan matteboken.se, där alla uppgifter på nationella prov förklaras genom videoföreläsningar, FANTASTISKT. Vi har dock bytt modem här hemma och jag har typ ingen styrka i mitt rum, så jag måste sitta i vardagsrummet och plugga .......

Jag börjar misstänka att detta är en ploj från familjs sida för att få mig att umgås mer med dem, för jag lämnar ju inte rum annat än för att tillgodose basala behov.

(OKEJ, såatteh, tog bort halva inlägget för jag har insett att blir typ alltid lite "stelt" när jag skämtar om att jag är ful.)

Tänkte jag imorse.

Så jag satte mig utomhus och pluggade. Gick ned till vattnet och slog mig ned i solskenet, i hopp om att få en fräken ovanför överläppen eller kanske en blekt hårslinga.

I övrigt så är jag ganska ful i nuläget, jag har ju berättat om "the concept of mathface". "Methface" är ju ett vedertaget begrepp, men mathface åsyftar alltså stressen och pluggandet med det sedvanliga hetsätandet inför prov och de finnar som uppkommer och mörka ringar under ögonen som infinner sig.

Ett mathface ser alltså inte helt olikt ut från ett methface.

MEN whatever, jag är alldeles för upptagen med att ha ångest inför skolan för att bekymra mig över mitt utseende, FANTASTISKT.

Igår tittade jag förövrigt på världens mest fantastiska film - A leaugue of their own. Den gick på tv för jämnan när jag var liten, och de flesta favoritfilmer har ju ett nostalgiskt värde.

Den handlar i alla fall om en kvinnlig baseball-liga under 40-talet när alla manliga spelare, och övriga män, skickades ut i strid. GUUUUURLPOWER Y'ALL!

Seriöst, jag fick tårar i ögonen vid flera tillfällen, tänkte typ "GAWD, such strong amazing women".

BRA CITAT UR FILMEN: It's supposed to be hard. If it wasn't hard everyone would do it. The hard is what makes it great" - Jimmy Dugan

Fan, visst blir man lite misty-eyed? (Förlåt Mr. Dugan, jag vet att "There's no crying in baseball!", men jag kan bara inte låta bli).

Se filmen! Och tacka mig sen.

Mitt liv är varken pastelligt eller särskilt spännande.

Men, kan ni inte berätta något fint? Dela med er av en anekdot? Säga något snällt? Bara muntra upp mig lite, klappa mig medhårs.

TELL ME ALL YOUR HOPES AND DREAMS.

Eller bara något som kan få mig på andra tankar.

SNEEELA.

Vet ni hur otaggad jag är på att leva plugga?

Jag sitter typ och söker på resor till New Orleans och tänker "Jag drar, jag ba drar, ingen kommer att fatta något, 'Hon ba drog till New Orleans' kommer de att säga och rycka på axlarna".

Men först ska jag bara bli klar med skolan. Tänk vad knasigt det vore om man hoppade av nu, ba FUCK IT, även om man säkert skulle få fullgoda betyg ändå, så vore det ju coolt att kunna säga "Äsch, jag hoppade av gymnasiet, OCH DET GICK JU BRA FÖR MIG ÄNDÅ!".

Ett litet pluggtips förresten: ställ en timer på kanske 35 minuter, plugga riktigt effektivt tills den piper, inga avbrott. Råkar du typ glida in på någon blogg under tiden så måste du ställa om timern på samma tid.

Sen när den piper får du en paus.

Sen är det bara att ställa timern igen, som jag ska göra nu, hehe.

Men aja vi hörs väl *sobbing*

Jag har inga (NU BLEV NI VÄL ALLT FÖRVÅNADE VA?!), och kommer förmodligen aldrig att skaffa några heller. Det finns flera anledningar till det, dels så är jag inte tillräckligt cool för att kunna "pull it off", och dels så har jag alltid fruktat minsta långvariga åtaganden, även om det bara är rent estestiska sådana. Jag vågar ju knappt klippa håret såatteh.

Jag har inte ens hål i öronen. JAG HAR ALDRIG BLIVIT PENETRERAD AV EN NÅL BORTSETT FRÅN I MEDICINSKA SAMMANHANG, OLYCKOR ELLER HEROINBRUK!

Men tillbaka till tatueringar. Jag tycker att det kan vara så himla fint, även om jag är för feg för att skaffa några själv.

MEN, ibland så leker man ju med tanken. Vet redan ungefär vilka motiv jag skulle välja ("Thewarpig" i svanken, näää), och kan ju avslöja att de skulle vara ur Tillbaka till framtiden.

Jag skulle aldrig kunna ångra en permanent hyllning till den filmen, är bara rädd för att tatueringen inte skulle bli tillräckligt bra. Annars har jag även funderat på motiv, eller citat, ur Bonnie & Clyde som ju är en annan favvo. Men känns som om det skulle kunna vara lite, eh, okänsligt med tanke på filmens tema.

Sen tycker jag också att det är snyggt med en tatuerad tår under ögat!

Eller nej förlåt, jag menade förstås en tatuerad TÅ under ögat. Hade kunnat bli ett allvarligt missförstånd där.

Men jag tycker att tatuerade händer är väldigt fint. Jag såg en gång en ung herre i välstruken kostym och med stiligt hår, som hade tatuerade händer.

Det var snyggt.

Men en tatuerad hand, det skulle ju sannerligen sätta stopp för mina politikerdrömmar.

Om jag inte tatuerar en hand på min hand.

They'll never know.

Jag har lite ont i mina genitalier idag, ja. Men det innebär ju att jag fortfarande har känsel i mitt kön? Success.

Lite surt dock att precis när jag började rulla så började det regna, så efter att jag kommit fram och parkerat cykeln så sprang jag iväg till närmsta mataffär och snottade några plastpåsar att trä på cykelnsadeln så att jag inte behöver slå mig ner på en blöt cykelsadel sen.

Cuz I don't wanna risk my vagina getting all wet you know .................................

Jag börjar förresten inse att det enda jag bloggar om nuförtiden är mitt hår, min cykel och mitt kön.

MEN DET ÄR JU VAD MITT LIV HANDLAR OM!

You only live once y'all!

When u die, ur life is gonna flash b4 your eyes, make sure it's worth watching!!

Men efter att ha läst denna artikel med namnet "Cycling May Diminish Sexual Pleasure in Women, Lead to Numbness of the Genitalia" så jag känner jag mig lite tveksam alltså.

Det var väl själva fan, här lägger man en massa kosing på att rusta upp en cykel bara för att bli könsstympad. Jag får helt enkelt skaffa ett sånt där mjukt sadelfodral som kärringar har, vad gör man inte för sitt kön liksom.

Men att människan inte är menad till att cykla, det råder det ju ingen tvekan om. Det är en ganska underlig uppfinning egentligen, och jag tror typ alltid att jag ska dö så fort jag infinner mig på cykeln, det här med balans, det är knepigt fan.

Har ni förresten också hört den där gamla skrönan om att det säkraste sättet att lära sig cykla är genom att cykla in garageporten? Min brorsa övertygade mig om att både han och alla hans vänner lärde sig cykla genom att cykla in i garageporten.

Så vem fan tror ni inte cyklade in garageporten?

Funkade ej.

Oh yes I did. Ungefär två och en halv mil tur och retur, dog inte, så det var ju lyckat. Solen sken, fåglarna sjöng, livet kändes bra.

Annars har jag varit fett grinig på sistone. Förvisso har jag tretton år av skola bakom mig, jag borde ju överleva några ynka veckor, men ändock gör stressen sig påmind. Nästa vecka har jag examinationer i sju ämnen, jävla slutspurt. Hinner ingenting. Hinner inte umgås med vänner, hinner inte se alla tv-serier jag följer, hinner inte träna, hinner inte planera min studentmottagning, hinner inte ens följa med till mataffären.

JAG ÄR NEKAD LIVETS ALLRA STÖRSTA NÖJEN.

Men alltså, helgen efter nästa vecka, förstår ni hur jävla full jag tänker bli?

JAG TÄNKER BLI SÅ JÄVLA FULL!

JAG TÄNKER FIRA SLUTET AV SISTA PROVVECKAN SÅ JÄVLA HÅRT!

Oavsett hur trött och dränerad på energi jag än känner mig, jag ska fira, jag ska supa som en nybliven far på medeltiden.

OCH ALLA FÅR FÖLJA MED!

Men tills dess: försöka plugga. Men förmodligen mest gråta.

I ärlighetens namn.

Det tog en dusch och sen var det skitfult igen. Kan inte ens gå förbi en spegel utan att skrynkla ihop ansiktet i en ledsen min.

Det krävs så jävla mycket arbete att hålla blont hår snyggt, att färga utväxten en gång varannan månad som mörkhårig känns nu i efterhand ytterst harmlöst.

Är en hårsmån (höh) från att raka av mig hela håret.

Men ja, jo, vet att vad jag egentligen behöver är en pskyolog, inte en frisör.

Orkar inte med mig själv.

"In Ukraine, a country where females frequently are victims of sexual trafficking and gender oppression, a new tribe of empowered women is emerging. Calling themselves the “Asgarda”, the women seek complete autonomy from men. Residing in the Carpathian Mountains, the tribe is comprised of 150 women of varying ages, primarily students, led by 30 year-old Katerina Tarnouska. Reviving the tribal traditions of the Scythian Amazons of ancient Greek mythology, the Asgarda train in martial arts, taught by former Soviet karate master, Volodymyr Stepanovytch, and learn life skills and sciences in order to become ideal women. Little physical documentation existed on the tribe, until recently, when renowned French photographer, Guillaume Herbaut, met the Asgarda back in 2004 in the midst of the Orange Revolution."

Did not expect that. Insåg att nu får det nog vara slut med att störa kända människor på Twitter, om de ska hålla på och svara liksom.

Aja, on other news, vilket KALASVÄDER vi har haft idag, va? Jag drog upp persiennen imorse, la armarna i kors och tänkte "Fan, en dag som denna borde man ju tillbringa i kyrkan!".

Sagt och gjort. Jag har varit lite intresserad av frikyrkor på sistone, så jag bestämde mig för att besöka en kyrka som har rötter i pingströrelsen.

Haha, NÄÄÄÄDÅ, jag har inget intresse av frikyrkor, jag hade bara som läxa i Religionskunskap B att göra ett studiebesök. Vi satte oss allra längst bak lite tafatta, jag har inte gått på gudstjänst sen jag konfirmerade mig så jag hade väl typ glömt bort lite hur man gör. En intressant upplevelse var det i alla fall, väldigt annorlunda från Svenska Kyrkan. Det hördes ett och annat "Hallelujah". Soft sång också.

Men jag tror inte det kommer att bli så många fler kyrkobesök för mig här framöver. Orkar inte sitta rakt. Jag är också alltid rädd för att hela jag typ ska börja brinna så fort jag kliver in i en kyrka.

Upptäckte förresten nyss att kyrkan vi besökte lägger upp sina gudstjänster på sin hemsida senare under dagen. Gick dit i onödan, FML.

Förresten, en grej bara. Vid gudstjänster passar ju människor ofta på att visa sin tacksamhet till Jesus osv. Diakonen (I think?) läste upp flera tacksamhetsbrev, bland annat en som löd  "Jag skulle vilja tacka Jesus för den stora kassen med matvaror som jag fick av mina vänner".

Men borde man inte tacka sina vänner då? Jesus är säkert trevlig och så, men om jag ger en kasse med matvaror till en vän, THEN YOU BETTER THANK ME, NOT JESUS. Jag tänker inte vara godhjärtad i onödan liksom.

Och därmed även sabba en möjlig framtida politisk karriär.

Fast jag förväntar mig ju aldrig svar direkt ...


Men så fick jag det.

"Now what?" blev min första lite tafatta tanke. "Just keep it cool", tänkte jag sen.

"You're one of them now".