thewarpig

Jag har noterat att vissa bloggare gillar att påpeka att de har vänner som kanske inte är av det normativa slaget, eller kanske snarare vänner av alla dess slag. Men jag har aldrig förstått detta behov av att påpeka det? Typ "min bästa killkompis" eller "min fantastiska gayvän"?

Kanske jag borde börja med något liknande? Typ "min underbara heterovän" eller "min fantastiska asiatvän"?

Funkar det?

"Min härliga dyslektikervän!"

"Min ljuvliga astmatikervän!"

"Min maginifika judevän!"

Nä, jag vet inte jag, det vore kanske lite underligt. Det känns ju inte så relevant överhuvudtaget om min vän är jude eller inte?

Så nä, jag förstår verkligen inte behovet av att påpeka att man har "killkompisar" och "gayvänner", för vilket kön eller vilken sexualitet din vän har borde väl ändå inte spela någon roll? Varför göra en grej av det?

Lord Grantham och Peter Haber!




Carson och Stefan Löfven!

Åh vad jag saknar att titta på Downton Abbey förövrigt, finns inte så mycket bra att se just nu. Vi skulle tydligen ha fått en massa nya kanaler nyligen men på min tv hittar jag typ bara ethiopian.tv?

Men äsch, jag som är så simpel av mig, inte behöver jag fasligt många kanaler.

Inte trodde ni väl att jag skojade när jag önskade mig ytterligare en jul? Nejdå, vi gjorde slag i saken och i skrivande stund står en Jansson i ugnen. Kanske att jag tittar på Ett päron till farsa firar jul ikväll också, och på tal om dysfunktionella familjer så har jag tittat på The Royal Tenenbaums idag. Richie Tenenbaum, vilken man, tänk om man fick ligga med honom!

Och vilken film sen, älskar'en.

Idag har jag även gått på promenad med Celin och blivit rejält nedkyld på köpet, men det bästa med att vara kall är att få värma upp sig (Föga förvånande kanske). Sätta på sig alla kläder man har och ba vira in sig i bästa filten, åh jag älskar det.

Jomenvisst, jag unnar mig ännu en stillsam helg, trots andra valmöjligheter till och med. Men jag kan inte rå för det, jag hatar vardagar med sitt jäktande, att vara utmattad flera dagar i sträck. Så jag orkar typ inte göra så mycket annat än att bara ta det lugnt när helgen väl kommer, särskilt nu när det är vinter. Det är väl ingen skam i det?

Jag har inget godis hemma dock, kanske man borde springa ner och unna sig nu när det är helg och allt? Fast nä, det innebär en alldels för stor kraftansträngning.

Så jag sitter på ett tåg när jag plötsligt inser att jag har glömt att gå av vid min station, panikslagen slänger jag mig av tåget. Jag befinner mig mitt ute i ingenstans i den svenska landsbygden, stående mellan två spår. I fjärran ser jag två tåg komma farandes mot mig på vardera spår i en rasande fart. Oavsett om jag står kvar mellan de två spåren eller försöker springa över rälsen så vet jag att båda alternativen kommer att misslyckas, min stundande död är alltså oundviklig.

Så jävla taskigt läge.

Men så, som i en ödets nyck, svänger en man på motorcykel upp bredvid mig. Hastigt lyfter han upp mig på sin hoj och vi bränner av och lämnar tågen bakom oss.

Vilket mirakel! Jag överlevde!

Men Gud så blödigt att min räddning skulle vara en tapper riddare i modern tappning, det kommer jag att få skämmas över. Snälla döm mig inte.

Struntade i att öppna det första brevet så häromsistens fick jag ett nytt där det stod "Du ska svara inom en vecka".

Så då blev jag rädd och nu är det gjort. En av frågorna var "Ibland blir jag så arg att jag inte vad jag gör" ...

Jag är dock lite nervös för att Sverige ska återinföra den allmänna värnplikten, MAN VET JU ALDRIG. Vi kan ju faktiskt inte förbise från det pågående maktskiftet i världsordningen, troubled times are upon us.

Men jaja. Ikväll tänker jag nog titta på Tillbaka till framtiden, kan inte komma ihåg sist jag såg den och det finns ingen film som kan göra mig gladare!!!!!

Snön ligger tjock utomhus också, så jag försöker övertala min mamma att vi ska ha en slags jul snart igen, vi har ju ändå kvar granen även om den inte har kvar många av sina barr. Jag längtar ju efter lite hemlagade köttbullar, Janssons frestelse och gubbröra, åååh.

Igår var förresten himla trevligt, och det bästa på hela kvällen var lätt de små typ mini-pizzorna som Sofia hade gjort, DET VAR SÅ GOTT?!?!? Jag åt typ tjugo.

AND I REGRET NOTHING!

Börjar inse att jag är hungrig i skrivande stund.

Vaknade vid sjutiden och kände mig bara glad, älskar helg.

Dagen fortlöpte sedan i ett lugnt tempo. Har pluggat matte med blodapelsin och mörk choklad med smak av pecannöt och havssalt som sällskap, samt hunnit med en promenad och dusch. Tittat ett avsnitt Homeland på SVT play har jag också gjort, och varvat matteplugget med Remember the Titans och läst lite. Älskar stillsamma lördagar.

Kvällen däremot kommer antagligen att bli allt annat än stillstam, Sofia styr nämligen upp kalas vilket man ju inte vill missa (Därav duschen, som om jag skulle bry om min hygien under helgen annars?).

Därför tänker jag nu sluta antasta min grafräknare och slå ihop matteboken för idag.

Känner mig minst sagt utmattad efter den här ganska stressiga veckan, och jag kan inte påstå att humöret har varit på topp direkt. Efter två ångestdrabbade examinationer och tre träningstillfällen är jag ganska seg och ser verkligen fram emot den här helgen.

Jag har förövrigt blivit ännu mer tant på sistone, senast idag vinkade jag och log åt en främmande bebis som tittade på mig. Det är ju verkligen sånt som tanter gör. Men jag har verkligen inget otalt med bebisar, eller tanter för den sakens skull. Alla människor däremellan dock.

Jag i all min prakt på någon friluftsdag i högstadiet. SER NI, RIBBAN LÅG KVAR! Jag är uppenbarligen kapabel till att lyckas med åtminstone något idrottsligt, strunt samma att höjden säkert var knappt någon meter liksom.

Men Gladiatorerna alltså. Ett program av stort underhållningsvärde för barn och annat löst pack (Och däribland även mig själv måste jag erkänna). Löjligt lättklädda och vältränade människor ska slåss som om de befann sig på självaste Colosseum. Bara det att nu är det en produktion av TV4 och utan lejon samt förmodligen inte längre en kamp med dödlig utgång. Men annars är det ju alldeles prima att återuppta världshistoriens mest skamlösa underhållning!

En av deltagarna är tydligen 18 år, så alltså kan ju till och med jag ställa upp Gladiatorerna! Ytterligare en fördel med min myndiga ålder, för annars har jag inte märkt av mina 18 år särskilt mycket om man bortser från det faktum att jag numera får en jävla massa post från banker och rekryteringsmyndigheten.

Men skulle ni gilla det? Fan, man vill ju inte ha tillbringat alla timmar på Friskis helt i onödan liksom. Senast idag var jag där och studsade omkring inne på jympan. Känner mig i form.

I alla fall för att vara jag. Jag är nog både lite för klen och seg för att ställa upp på något som Gladiatorerna egentligen. För att inte nämna feg. Sen är jag nog inte så pepp på att springa omkring i sport-BH och trosor och brottas med någon "Elektra" eller "Ice". Jag skulle bara försöka dra ut gladiatorns uppenbara hårförlängningar i brist på andra kampskills och sen typ börja gråta av rädsla.

Så det skulle nog förvisso vara väldigt underhållande.

Sitter förövrigt och läser om Gladiatorernas "bästa träningstips" just nu. JAG VILL JU OCKSÅ VARA LIKA FIT SOM EN GLADIATOR! Med benmuskler vars åsyn får min motståndare att flacka nervöst med blicken, och armar som faktiskt klarar av en och annan armhävning.

Men alltså seriöst det här programmet, så töntigt att det blir coolt.

Jag har fått för mig att mina bröst har blivit större. Det är säkert bara inbillning, men med tanke på hur sparsamt det har varit med glädjande nyheter på sistone så tänker jag fortsätta leva i förnekelse.

Denna glädje är dock inte förenlig med min strävan att sluta bry mig om sådant. Jag vill ju predika om hur det inte spelar någon jävla roll huruvida dina tuttar platsar på mittuppslaget till National Geographic snarare än valfri snusktidning.

För hur kan man klaga på sina bröst när vissa kvinnor drabbas av bröstcancer?

Hur kan man störa sig på en finne i pannan när kvinnor får syra slängt i ansiktet?

Hur kan beklaga sig över knubbiga ben när andra människor är med om bilolyckor och blir lämnade förlamade från midjan nedåt?

Hur kan man svälta sig själv när "BARNEN I AFRIIIKAAA DÖR AV HUNGERSNÖD"?!

Ja, ni ser ju vart jag försöker komma med att låta som en tolvåring. Jag vet knappt om det är hälsosamt eller snarare tvärtom att sätta triviala problem i extrema perspektiv. Men i vilket fall så önskar jag verkligen att förstånd kunde gå hand i hand med känslor desto mer.

Har ägnat stor del av lovet till att läsa Harry Potter, nyligen råkade jag på något underligt freudianskt vis läsa fel när det stod "transsylvanierna" och läste istället "transslynorna". "Well, that's a word I never thought I'd see in a Harry Potter book", tänkte jag helt sonika och läste sedan vidare.

Vad jag dock borde ha ägnat desto mer uppmärksamhet under lovet är allt plugg jag envisades med att släpa hem. Det första som väntar mig när jag kommer tillbaka från min julledighet är nämligen alldeles för många examinationer. Jag drömmer mardrömmar om skolan och kan inte sova för att jag fruktar att återvända dit så mycket, typ. Men alltså mina lärare hemsöker mig fan i min sömn om nätterna, jag skulle typ till och med uppskatta ett besök av Freddy Kreuger desto mer.

Annars så är jag ändå ganska glad nuförtiden. Snön ligger i alla fall på marken liksom, även om den kanske inte är så vacker som den brukar vara. Den liknar mer en tafatt spya på en tunnelbaneperrong klockan halv tre en fredagnatt.

Jag blir förresten deprimerad av att läsa Harry Potter, but I guess that's a part of the experience. För visst vill man att Hagrid ska komma och rädda en undan sitt menlösa liv? Typ, "You're a wizard (eller witch då) Jossan".

WHY AIN'T MY WORLD MAGICAL?!